karinkarlsson

3 veckor har nu gått av skolan och jag känner att jag hänger med fortfarande, mitt mål med detta år är att inte skjuta upp grejer och har lyckats än så länge hyffsat bra. Diskuterade även med maja igår om vad vi lärt oss på kråkan och kom fram till veckomål, denna vecka stoppade jag upp en bra veckomål som jag var tveksam på att klara med idag, första dagen på veckan så tog jag mig i kragen och krossade målet. Nu måste jag komma på något ännubättre och större utmaning.

Jag håller på att spricka av att jag inte får träna! Jag är så himla sugen på att bara springa av mig träna styrke och bli väldigt trött och känna av tränings verken dagen efter. Nu har jag inte tränat på över 3 månader och de kommer inte bli inom 1 månad heller, hatar att vara sjuk.

Idag så har jag varit med ellen, vi chillade och pluggade. Mitt i allt hör jag ett konstigt ljud, men tänkter inte mer på det. Det låter ännu en gång men antar att de är tv:n, sen så låter det igen och så frågar jag vad de är. Då är de ellens lille bror som har börjat spela clarinett, jag börjar asgarva när jag får höra det och ellen ser väldigt bekymmrad ut. Han tycks gilla det och övar all den tid han är hemma så ´´övning ger färdighet´´ en dag kanske han blir känd, du får trösta dig med det ellen. Jag måste bara säga att jag lider med henne för de var inte de lättaste att konsentrera sig.

Det var stjärnklart och fullmåne idag, jag önskade att de var bara du och jag.

Hade bra !/KK